Ptja

Jaha, klockan är 8 och jag är salongsberusad, har inte ätit någon middag, har randigt hår och är allmänt blasé. Vad händer egentligen? Var ska det här sluta? Det är frågor jag ställer mig själv allt som oftast. Men med lite swing så blir allt bättre. Planen var ju att jag skulle gå hem och plugga nu men jag vet att det kommer sluta med en film istället. Internet drar ner mig. Att analysera en skulpturgrupp kan vänta. Fast kan den verkligen det, den ska ju lämnas in på måndag. För mig känns det mest som att det handlar om att skriva lite blaj och sen förankra det i några konstvetenskapliga teorier så är det lugnt. Pengarna har redan börjat sina, allt för en ful frisyr..

Sommar kanske..

Nu är jag där igen. Jag har knappt läst någon av min kurslitteratur och ska analysera en skulpturgrupp till måndag. Jag kanske ska ta och rycka upp mig men det finns så fantastiskt mycket roligare saker att göra. Drömma om sommaren, äta nudlar, läsa min fantastiska Extremly Loud & Incredibly Close, lyssna på bra musik och titta ut genom fönstret eller dricka te och äta bullar.

Jag har stått mina sista timmar i delikatessen, nästan sålt en häst, fixat sommarjobb! Jag är så bra! Sommarjobbet kommer dock innebära en förvärring av mina allvarliga arbetsskador om jag inte börjar träna, men vem har tid att träna? Vad jag ska göra till hösten är fortfarande ett mysterium, men det gör absolut ingenting för jag har en b-plan som är fantastisk!

För övrigt ägnar jag mig mest åt verklighetsflykt.

Livet är nog inte så tokigt. Inte idag i alla fall.

Besvikelse

Jag har varit för lycklig tror jag. Bakslaget har kommit nu, jag är besviken på mig själv och på andra. Jag kanske förväntade mig för mycket, att det skulle gå snabbare. Jag trodde att någon verkligen tyckte om mig, men jag tror jag kan ha tagit fel, eller så handlar det precis som mig själv om någon som är smått emotionellt störd. Att jag inte har pluggat det minsta på min tenta imorgon och att jag är den kanske lataste människan i världen gör inte saken bättre. Jag kräver mycket av mig själv. Jag vill kunna mycket, argumentera för mina åsikter och inte vika för någon annans. Men jag ser mig själv gång på gång nickandes och tyst för att jag inte kan och för att jag inte vågar.

Jag fick min deklaration och jag kan inte förstår hur någon kan göra av med så mycket pengar. Mest av allt skulle jag behöva ha lite sunt förnuft, lite ambitioner och en massa kunskap, speciellt om 1900-tals konst, för att överleva.