Besvikelse

Jag har varit för lycklig tror jag. Bakslaget har kommit nu, jag är besviken på mig själv och på andra. Jag kanske förväntade mig för mycket, att det skulle gå snabbare. Jag trodde att någon verkligen tyckte om mig, men jag tror jag kan ha tagit fel, eller så handlar det precis som mig själv om någon som är smått emotionellt störd. Att jag inte har pluggat det minsta på min tenta imorgon och att jag är den kanske lataste människan i världen gör inte saken bättre. Jag kräver mycket av mig själv. Jag vill kunna mycket, argumentera för mina åsikter och inte vika för någon annans. Men jag ser mig själv gång på gång nickandes och tyst för att jag inte kan och för att jag inte vågar.

Jag fick min deklaration och jag kan inte förstår hur någon kan göra av med så mycket pengar. Mest av allt skulle jag behöva ha lite sunt förnuft, lite ambitioner och en massa kunskap, speciellt om 1900-tals konst, för att överleva.