Bonjour Tristesse

Jag sitter i datorsalen och skriver på min essay vilket inte går så bra eftersom jag är så extremt lat. Jag får kanske skärpa mig till helgen så att det blir något vettigt av det hele. Jag peppar för eftermiddagen då jag ska på utflykt med Hanna, Clara, Josefin och Astrid. Antingen blir det pittoresk engelsk by eller slott! Jag säger slott, jag älskar slott.

I övrigt är det mesta som vanligt. Polacken i vårt hus har åkt i fängelse, han blev tagen när han graffade på fyllan. Det är ganska mycket drama i vårt hus, vi har polacken och häromdagen när vi hade fest var det folk som tog fram kokain. Jag slängde i och försig ut dem senare och en av de skyldiga vågar inte komma till vårt hus längre, men det kan han gott ha.

Jag har börjat med så dåliga vanor. Jag äter inte på dagarna och om jag äter så är det mest en macka eller gröt som gäller. Jag kan inte längre gå upp på morgonen utan ställer klockan längre och längre fram, alternativt stänger av den helt och hållet. I morse lyckades jag dock att ställa om klockan på Linus mobil istället för larmet, väldigt förvirrande.

Här är det vår och i tisdags tog vi en första öl i parken, eller på en bänk vid havet. Det var kallt men det var det värt.

Jag tittade på Bonjour Tristesse igår, baserad på den fantastiska boken av Françoise Sagan. Den var ganska dålig, men Jean Seberg var extremt snygg som Cécile. Hon sprang mest omkring i korta höga shorts på Franska rivieran.